tack!
Dottern leker inne i sitt rum efter att vi lekt i vardagsrummet hela morgonen samtidig som vi haft kaninen Lova ute med oss. Varje gång Lova lämnar sin filt (parkettgolvet är lite halt) ropar Liah " Ovaaa" och tittar på mig samtidigt som hon pekar på Lova. Varje gång Liah "säger till" så är Lova antingen utanför filten, vilket hon får vara eller på Liahs prinsesstol. När hon är på stolen hämtar jag tillbaka henne. Dock får jag onda ögat av Liah när jag förklarar för henne att "men Lova får vara på golvet". Men Liah håller inte med oftast utan försöker själv få fösa tillbaka Lova till filten. Lyckas väl ungefär 2 gånger av 10. Härligt att bara observera henne. Nästa månad blir hon 18mån. Fy tusan vad tiden går fort. Känns som om det var för ett halvår sedan vi kom hem med henne från BB.
Berättade ju att vi skulle på undersökning för tre veckor sedan av Liahs hjärta. Vilket vi var...Men läkaren blev tvungen att springa på komplikationsoperation. Så vi fick inga svar då på ultraljudet. Förns i förrgår. Men väntar ännu på ett utformligare svar från dr. Så vi väntar på en tid så vi får komma tillbaka och prata med doktorn. Liten rutinprat, fler undersökningar och framtiden. I stunder som dessa eller liknande stunder har jag förmågan att stanna upp och vara tacksam för det jag har.
Jag är inne på mitt 26.år
- är gift med min bästa vän och stora kärlek
- har en underbar dotter
- bor bekvämt
- har ett jobb jag trivs med
- en familj som alltid ställer upp
- vänner som jag kan luta mig mot.
Jag är nöjd över mitt liv
Hälig känsla så här en torsdag förmiddag. // fru G
