carolinergustafsson

Det sägs att en olycka sällan kommer ensam. Just så känns det nu.
Först missfallet, sen nu när jag var på en andra återbesökstid i tisdags så visade det sig att jag har en cysta på äggstocken och att inte allt ännu kommit ut. Men att jag slipper skrapning. Cystan som är vätskefylld (inget ovanligt ) är den som orsakat den smärta jag känt de senaste dagarna, men som jag trott var en sträckning. Så nu får vi se hur den artar sig. Spricker av sig själv eller om jag måste få hjälp att ta bort den.  Och som grädde på moset spenderade jag gårdagseftermiddagen/kvällen på akuten i sällskap med mormor för att se hur illa det var med morfar. Han ligger nu kvar på sjukan, så idag väntar besök där och allt som tillkommer med skjutsningar och dyl.

Annars har veckan bjudit på visning som resulterade i budgivning som vi dock backade på då vi kände att för det priset var boarean för liten. Grattis till kille som fick betala överpris ;)

Planer för helgen är väl inte så många...men lite större. Vi får se hur det blir.


Lite uppdatering - Kram // Fru Gustafsson

Finns inte så mycket inspiration till att skriva just nu. Livet lunkar på i behaglig takt just nu.

Personligt.
Tror att jag är på väg att återhämta mig kroppsligt från den senaste tidens tråkigheter. Ska på återbesök nästa vecka, då hoppas jag bannemig att allt är återställt och bra. Annars känner jag mig helt okej, har en hormonstopp just nu. Vet inte om det har med återhämtniingen att göra eller om jag bara är i behov av avkoppling och kanske egentid. Längtan efter komma iform har aldrig vart så stor som den är nu. Innan juni hoppas jag att jag entrat löparspåret.


Jobb.
Vi planerar hösten förfullt just nu. I och med den nya läroplanen så känns det både kul men lite skakigt inför nästa termin. Planeringar, strukturering och måluppfyllelse, nationellaprov, Individuella studieplaner och allt som hör vår arbetsvardag/arbetsuppgifter till. Allt snack om lärare och våra löner... Jag säger såhär, jag har ett yrke jag trivs med och som jag anser vara ett av väldens viktigaste. Jag skulle inte ha nåt emot att ha högre lön, skulle väl ingen, men jag klagar inte! Jag ser fram emot nästa termin. Dock önskar jag att vi får ordning på scheman, tider och arbetslags planering nästa vecka. Jag är ett kontrollfreak som vill få saker klart såfort som möjligt.

Boende.
Vi var och tittade på ett hus i samma veva som missfallet. Vi "fick" det...men avböjde i sista stund. Kändes inte helt hundra av olika anledningar. Efter mycket prat mig och Nicke emellan så har vi bestämt oss. Våra samtal har handlat om att ställe fördelar och nackdelar om hus kontra lägehet mot varandra. Vill vi prioritera boendet eller annat. Vart/vilket område vill vi bo. Hur vill vi ha vårt liv. Just nu känns vårt beslut bra....Så nästa vecka ska vi på visning. Känns boendet bra så hoppas jag att det blir vårt. Varje kväll denna vecka har vi letat inredningstips, detaljer och bara drömt oss bort. Vi får helt enkelt vänta och se.

Nu.
Liah sover men ska snart väckas. Lunchen är på gång, idag blir det blodpudding och plättar. Sen bär det av mot ishallen för att titta på moster Milla och hennes Jocke som dansar bal. Ska bli roligt att se...Ska försöka komma ihåg att lägga in lite bilder ikväll på dagens evenemang.

Take care // Fru Gustafsson  

Igår åkte vi till Valla för att kolla på djuren och leka i lekparken. Mysigt som tusan! 
  
 
  
 
 

Efter all lek gick vi till minigolfbanans kiosk och köpte glass

__________________________________________________
Är så otroligt tacksam att jag har Nicke & Liah i mitt liv

// Fru Gustafsson
 

När jag och Niklas gifte oss för snart ett år sedan, så lovade vi : att dela glädje och sorg och vara varandra trogna tills döden skiljer oss åt. Denna helg har bestått av en hel del sorg som vi har delat men även hanterat olika. Men helgen har även gjort oss starkare och fört oss närmare varandra. 

När Liah föddes gick vi igenom en prövning;  vi fick ett underbart barn med hjärtfel och allt vad det innebär. Sjukhusvistelse (neo), alla läkarbesök (barnkardiologen & bvc), prover, tester, beslut och utlåtanden. Men vi blev bara starkare av det, som individer och som par & familj. Med denna erfarenhet i ryggsäcken och (fortfarande) som vardag kändes helgens händelse hanterbar. Många vet och många vet inte. Jag har velat fram och tillbaka om jag ska berätta. Men det är lite som självterapi. Det är en sorg och det är ledsamt att berätta om. Men för mig ett sätt att försöka få omgivningen att förstå att om jag har en dålig dag, kanske det har med känslor gällande detta att göra. Jag är inte en känslosam person utåt, nej jag gråter bara i närhet av de få jag känner mig trygg med. Men jag är otroligt känslig och gråter ofta av rädsla för/över Liahs situation - min dotter är mitt allt. Och det jag är känslosam över nu efter helgens besked och handling är tankarna över att framtiden inte blir som man drömt om, att det tänkta inte blir av osv. Att min mage återgår till "mindre" medan andras magar växer. Eldprovet blir imorgon. När det är dags att möte skolbarnen igen. Behöva förklara för dom som frågar - OM någon frågar, vart min växande mage är... hur kommer jag reagera när jag berättar att barnet i magen inte finns längre. Jag vet att jag kommer kunna förklara ärligt och pedagogiskt på deras frågor - OM det kommer några frågor. Och det är okej och gråta, jag vet. Det är ju knappt att man förstår det själv, jag var gravid i 14.e veckan i fredags förmiddag...vid lunch fick jag se den lilla på ultraljud vars hjärta inte slog och armar och ben var obefintliga och på lördagkvällen fanns den inte ens inuti min kropp längre. Det har gått fort men det jobbiga är inte den psykiska delen. Nej, det är den fysiska...att ständigt bli påmind varje toalettbesök. Att få missfall är inget ovanligt. Men det är en sådan grej som händer andra - inte en själv. Nu har det hänt oss, det känns jobbigt. Men vi går stärkta ur detta och vill passa på att tacka omgivningen för fina sms och omtänksamma meddelanden och samtal - TACK. Jag försöker tänka - Allt händer av en anledning.....

Jag vill inte ha några tyckasyndommeddelande eller kommentarer...
jag skrev för min skull och det är det viktiga // C
 

Veckan som gått...ja fasiken vad fort den gått. Hunnit med hälften av utvecklingssamtalen trots att det var min tidiga vecka. Mycket familjemys och lek, mestadels ute. I torsdags slutade jag och maken så lägligt att vi mötes utanför dagis och hämtade Liah ihop. Åkte vidare till stan för fika och lite klädshopping. Valborgsmässoafton bestod av två halvlekar. Första spenderades ute på landet medan pappaNiklas gjorde sin sista match i Hjik.tröjan. Sedan spenderades den andra halvleken hemma. I sällskap med moster Milla & Jocke. Gick till Hjulsbro för att titta på elden. Liah var helt tagen av lågorna. Dagen har inneburit städning. Storstädning av hela lyan. Det behövs med jämnamellanrum. Tråkigt men ett måste, visst är det skönt när det väl är gjort.

Har nu ett ämne/ en kategori för bloggen. Men avvaktar lite med det...
Tills dess håll till godo med tråkig småinfo och dålig uppdatering.


♥

♥
___________________________________________________________________________________

Liah & Nicke är iväg på fotboll. Jag tänkte baka men orkade inte, tänkte äve jobba lite. Men väskan ligger i bilen. Så kort & gott blev jag kvar vid datorn med hockey på tv.n i bakgrunden. Ska iofs snart börja med maten. Ikväll blir det lax & potatis. Härligt.

Hoppas er helg vart kanon
// Fru Gustafsson